Jaha, nu har sambon åkt i väg till tännäs utan mig och barnen...Ska vara där tom söndag...vi är allltså solo här hemma utan herren i huset.....Nja, jag har ju D hemma och han kan man väl räkna som en halv man ivarjefall....

På ngt sätt så känns det så jäkla skönt att han åker.....Vi har varit lite små språkliga här hemma den sista tiden...hugger på varandra, ungår varandra....så det känns skönt att man inte behöver "gömma" (man undviker varann) sig...men samtidigt blev det så förbaskat tomt oxå.....Varför blev de det ?????
Även om han sover uppe och jag nere som vi gjort den senaste månaden så finns han där......vetenskapen att han är i huset...men nu är han inte hemma alls ....hmmm, känns konstigt!!!!

Kunna sitta här vid datorn utan att få höra nga mummlande mutrande ord, vara själv med barnen...Det har jag inte varit sedan grabben var liten och sambon jobbade skift i stkh.....
Oftst är det jag som är iväg och sover borta ngn gång ibland......sambon är verkligen en hemma gubbe.....

Så det är delade känslor jag har nu när han åkt......
Så här kan det bli jämnt om det går så långt.........
Tänk om livet kunde vara enklare.......