Nu ska ni få höra som gav mig lite hopp igen i livet....
I torsdags när jag pratade md sambon i telefonen så började han med att fråga vilken kamera jag ville ha..
Jag tänkte för mig själv "varför undrar han det"....
Ja, det är ju det du håller på med så han och  tyckte jag skulle köpa en på avbetalning...
Jag trodde jag hörde fel men jag gjorde inte det........
Han menade det verkligen...

Han är emot avbetalningar men har nu suttit och kollat runt där det var billigast..
Jag tror ju inte fullt ut förrens jag håller min canon 450 D i handen.....men litet hopp fylldes i min kropp...

I allt elände med barnen och relation så såg jag ett hopp för en gång skull...
Att få hålla på med det jag tycker är kul....lära mig nya saker...Härligt!!!!
Åh, vad jag längtar....

Ja, jag vet inte vad han hade i kaffet den dagen men ngt starkt måtte det ha varit eftersom han blev så snäll så han tänkte på mig :0)....
Tack älskling!!!!!!!