Satt just och läste inne i en annan blogg där hon förklara att hennes och hennes syster band var brutna sedan nga år tillbaxs....Nu vet inte jag anldeningen men det är väldig, väldigt tragiskt tycker jag......När man är av samma kött och blod ,samam sort och så vill man inte ha kontakt.....Det gör mig ledsen...för att ha syskon är nog det bästa som finns(även om man bråkat och tjivas som liten) men det hör till......
Därav min längtan till många barn.......

Min syster dog när hon var 13 och nästan 16 år ......
Jag kommer så väl i håg den dagen......Hon hade precis fyllt år och detta var nga dagar efter hennes födelsedag och hon skulle åka på ridning som hon hade på fritt valt.....Det låg 7 km från stan...

För att komma till ridskolan så måste man korsa stora vägen ,där det var 90Km/H och helt vanlig linjebuss.....
Av ngn anledning så när bussen stannar så väntar hon inte på sina kompisar eller att den ska åka igen utan springer ut framför bussen..."typ den som hinner först" och bilen som kommer bakom bussen hinner inte stanna.....Hon flyger iväg långt och får en massa oika frakturen och hjärnan slutar fungera...Chauffören som även jobbade på taxi ringte vår styvpappa (som jobbade där) och meddelade vad som hänt.....
Jag var helt ovetande i detta läge...var ner på stan när hans bil kom rullande brevid mig.....

De berättar att vi måste åka till sjukan i V.ås för en olycka har hänt med syrran...ingen vet vad eller hur..bara lite snabb information av chaffisen....
Vi skjutsar hem min kompis som var med mig och sedan åker vi..

Väl där så avråder sköterskorna mig att gå in....pga hon var så mörbultad....Oigenkännbar.......då tyckte jag de var knäppa....men idag...så har jag bara det glada, positiva av henne i minnet...så de gjorde nog rätt att avråda...lite pedagagiska på den tiden

Jag ringde till pappa och berättade vad som hänt......sedan hade nog mamma och han kontakt...
Jag hade en kompis + hennes mamma hos mig när morsan var på sjukan....så jag var aldrig  själv...
Två nätter levde hon sedan stängde de av respiratorn...
Hon var hjärndöd och skulle aldrig, aldrig bli normal igen......leva som ett kolli...och det är inget liv...så därför  tog de det beslutet.......

Åren som kom begravde jag mig i skolarbetet på gymnasiet och fick bra betyg.....Det var ett sätt att glömma...samt att jag kom på att jag ville jobba med barn och inte kontorist ...Jag ville ge ngt av mig själv till banr som jag inte kunde ge min syster nu....
På den tiden fick man ingen hjälp att få som finns idag ......Den som fick hjälp var morsan....vad syskonen kände var det ingen som fråga....Ingen...Jag fick klara mig själv..Min bearbete var att förtränga men minnena hann ikapp mig i vuxen ålder så jag har haft en del att jobba med under livet....

En gång i skolan när jag var upp till sköterskan för huvudvärk så började hon böla när hon såg att det var jag...och pratade om att alla lärare tänkte på vår familj....hmmm, det var inte därför jag gick upp för att de skulletycka synd om mig......

Jag har haft problem med att gå till graven och inte förrens grabben föddes så klarade jag det....
Gillar det forfarande inte....och går inte mer än nödvändigt....tycker det är obehagligt att bli påmind av det som skett...för jag vill det ogjort....
Jag vill  iställlet ha minnen som :  gå och fika- med min syster, gå ut och dansa- med min syster, - åka på semester- med min syster...listan kan bli lång....

Vi var som vilka syskon som helst....bråkade och tjivades.....sånt som hör till.....
Så idag ärdet en stor saknad att inte kunna dela med sig och anförtro ngn så nära av sig själv....som man hade velat gjort...Barnen hade kanske fått kusiner.....att om ngt händer morsan så står man själv..istället för att kunna stötta varann....

Min sambo och hans bror har inte heller ngn relation mer än vid jul.....det är oxå så j..kla tragiskt..
När man har syskon att man inte bevarar det.......gör saker ihop......
Men det kanske är jag som inte har nga som känner efter lite extra...

Ta vara på den sykonrelation ni har...men man vet aldrig hur morgondagen blir.....


Här är syrran och jag i börajn av 70-talet....

Kan säga att min lillkusin som vi har umgåtts mest med  när jag var liten har fått en son.....så det känns kul....ska försöka få adressen så man kan åka och hälsa på....

Oj, detta blev långt.......